Blogg

Dagen innan!

20 Jan 2013

Heej,

 

Nu sitter jag här, kvällen innan allt drar igång. Jag vet inte om jag kan kalla det nervös, men har allt lite myror i kroppen! Detta ska bli så spännande och jag hoppas verkligen att jag har valt rätt nu, för nu finns ingen återvändo. Here we gooo!

 

Busskort är fixat, väskan är packad med lite nödvändiga saker, jag har ju ingen aning om vad jag kommer mötas av imorgon. Det sega är att tåget inte går när JAG vill, utan tåget går 1 timma förtidigt, så jag får en härlig morgon timma i förhoppningsvis snöiga och fina trollhättan, får väl ta tiden hur lång tid det tar från tåget till skolan så jag vet om jag kommer behöva springa någon gång, det tillhör nämnligen min tur. Jag går rätt fort, men alltid är det någonting som ska krångla, tur jag är så hiiimla vältränad så jag orkar springa genom hela trollhättan ;) Haha, yeah right!

 

Mannen i mitt liv fick för sig att åka och spela innebandy idag?! Crazy, under våra år tillsammans har jag aldrig sett honom med en innebandyklubba, inte heller frivilligt. Vi får väl se hur han mår när han kommer hem min matcsho lilla pryl. Men stolt över honom, hade också gärna rört lite på mig, dock inte med innebandy, jag knappt minnas en enda gång jag inte grinat då jag spelat innebandy för att det är så vansinnigt tråkigt eller att jag alltid lyckas få fram min starka rädsla så jag får panik. Thats me!

 

Nu ska jag gotta ner mig i soffan, mumsa på något smarrigt och bara njuuuta av min sista dag av FRIHET! Sen så, då är det slut på denna lilla soffpotatis, dax att vakna till och röra på fläsket. 

 

Nu köör viiiii!

 

Puss å Kraam

Gott och Blandat!

19 Jan 2013

Heej,

 

Här om dagen var vi och hälsade på Jimmy, vad vi gjorde där vet jag inte? Men det jag visste var att jag senare på kvällen skulle gå en prommenad till Johanna för att sjunga. Efter ett tag la jag mig raklång på mage i soffan när jag plötsligt känner att " Sheet, vad ont det för i mitt ben." Tänker inte mer på dig, utan ligger rätt skönt helt rak och platt. Sen kommer stunden då jag ska ta mig upp ur soffan, å hujedamej det var lättare sagt än gjort.

 

Jag kunde inte röra benet, minsta lilla rörelse och jag trodde jag skulle dö av smärta. Paniken börjdae sprida sig, va fasen ska jag inte ens kunna komma upp ur soffan? Jesper trodde inte på mig, och alla försvann ut ur rummet för att äta middag. När de gick, låg jag stilla och tänkte, Nä faan nu får jag skärpa mig, förste igen att resa mig. Men jag hade inte kraft att lyfta benet, och lyfte jag det andra benet gjorde de så ont i det "döda" benet att jag trodde jag skulle svimma. Ropar förtvivlat på Jesper; " Jesper, jag är rätt allvarligt, hjälp mig!! Han kommer in och skrattar, tycker säkert att jag är super löjlig. Kille som han är tror han att han bara kan lyfta upp mig, å faaaaaa* vad ont de gjorde jag Gapskratta och Storgrät samtidigt, visste inte vad jag höll på med. Rätt komiskt att ligga platt på magen i soffan och verkligen inte komma där ifrån. Det gjorde så ont, Aldrig i hela mitt liv kännt den smärtan. 

 

Efter många försök, får Jesper inte hjälpa mig, för han är ju hårdhänt, tänk om benet ramlar av om han bara drar. Så han satte sig på stolen bredvid och tittade på mig, såg lite nervös ut. Inte så ofta man får uppleva något sådant. Men så fort jag börjar skratta, så kan han inte hålla sig. Han är så snäll min man, fasen! SLUTA SKRATTA, DET ÄR INTE KUL! Tillslut lyckas jag lägga mig på sidan med viss smärta, och när jag kommer liite längre så knäcker de till i höften, och jag lyckas stlla mig upp. Kan inte lyfta benet, haltar som en tok! Va faasen hände??!!?? Det undrar jag fortfarande ... har lite små ont fortfarande, så nu vågar jag inte lägga mig i någon soffa igen. Vågade knappt lägga mig i sängen på kvällen, tror jag låg stel som en pinne på ryggen så mycket jag kunde ... hahaha!

 

Igår vad jag  med Syster i Ale Backen på Vakna dagen och åkte skidor tillsammans med alla andra! Svin kallt, men oj så Kul! Tog en stund med att hyra skidor till William, sen tog jag upp han i barnbacken för att lära han lite hur man ploga och svängde, gick väl sådär. Men han fick en privat skidskolelärare sen och när dagen var över var han grym! När vi lämnade William i barnbacken med Isak, så kunde jag och Emma äntligen ta oss till stora backen. Liftkön var sjuuukt lång, så vi gick med skidorna bärandes ända bort, när vi väl är där, och jag ska ta på mig mina skidor, Inser jag att de är INTE är inställda efter MINA pjäxor .... Bara att traska tillbaka till huset för att fjäska med någon snygging som kunde ställa in de rätt. Sånt kan ju inte jag?! När vi väl gjort detta och är tillbaka i liftkön frågar vi oss själva vad som ska hända här näst. Men vi kom upp, åkte, Emma ställde sig i snökanonen och blev rätt Vit. Väl påväg ner får jag sån otroolig kramp i ENA tån, precis som när vi var i Åre då Stefan och Peter fick gå upp för backen och rädda mig när jag låg där och sprattla och inte visste vad jag skulle göra. Väl nere fick jag knäppa upp pjäxan, vi åkte upp och på toppen åkte den av så jag fick spänna ut tån. Men så fort jag böjde in tån för att se hur de kändes kom krampen igen. efter en stund gav jag upp och hoppa i pjäxan igen, och sen kom Krampen aldrig tillbaka. Pjuuu!

 

Vi hade en toppen kväll och var där tills de stängde, väl hemma väntade Tacos med Kusinfamiljen - Olausson!

Idag och imon står det Kalas på schemat, sen börjar min spännande resa! Skiit nervös!

 

Puss å Kraam

Börjar närma sig!

14 Jan 2013

Heej,

 

Ja, nu börjar jag allt känna av lite pirr i magen faktiskt. Jag hoppas på att det är ett bra pirr såklart, men man vet aldrig med mig, jag kan ha tusen olika känslor samtidigt. Men jag är taggad! Taggad till tusen, detta ska bli huur roligt som helst! Mega sköj!

 

Satt och tittade lite på västtrafikssida lite för att kolla upp olika alternativ till Buss/tåg kort. Tänker ju inte åka 10 mil om dagen med min bil och samtidigt betala parkeringsavgift. No way! Så kunde man så fiffigt på deras sida "räkna ut" vilka kort man kunde välja på. Så jag sökte från " Ale kommun - Trollhättan kommun ". Och vipps så fick jag upp några alternativ. Och smart som jag är så klickade jag ju givetvis in på det billigaste alternativet. Tyckte det lät riktigt billigt, då jag hade räknat med typ 800kr mer. Går in och kollar, så kunde man läsa vart man fick åka och inte. Och det första jag läser är "Gäller för obegränsat antal resor med Västtrafik under 30 dagar i hela Västtrafiks område förutom i Ale södra, Göteborg, Härryda väst, Kungsbacka, Kungälv, Lerum, Mölndal, Partille och Öckerö." Men hallå?? Jag bor i Ale, och ska åka från Ale och skrev att det skulle gälla i Ale?

 

Dagens teknik är ett under, men ibland förstår jag mig verkligen inte på den! Jag blev så glad att slippa betala 800kr mer, men nu blev det mörkt igen. Så nu måste jag ringa, (Fy satan) för att kolla vilket kort jag ska ha. Då kan de ju lika gärna ta bort den där lurerifunktionen på deras sida. Här blir man glad och efter att bara läst typ 10 ord så ser man att sheet, detta stämde ju inte. Det var för bra för att vara sant! 

 

Men ässh, tänker jag! En hel vecka kvar ... då hinner jag samla mod och kraft till att ringa ett löjligt litet samtal.

1 vecka kvar ... sen jädrar! Då blir de inget mera "sova när alla andra jobbar". Typiskt, men va fasen, livet är långt, sova kan jag göra sen! Eller hur?

 

Puss å Kraam

Tankar

9 Jan 2013

Heej,

 

Samma dag som vi varit på banken ringde Rektorn och kollade hur mina tankar gick. Om jag löst pengar, samt fyllt i avtalspapprerna eller om jag valt att lämna platsen. När jag berättade att pengarna är klara, och påväg in på rätt konto, och att papprerna är påskrivna och postade så jublade han lite lätt i telefonen: "Åhh, vad bra, då kan jag ju skriva upp dig på Listan här nu då!".

 

Så nu är allt klart, det är bara nedräkningen kvar, innan allt drar i gång med buller och bång. PÅ sätt och vis kan gärna denna tiden gå långsamt, då det är mycket tankar som for omkring, mycket som fortfarande måste lösas och fixas med. Men utan pengar, så kommer man inte långt ...! Hur ska jag/vi klara oss nu när jag inte kommer få in en enda krona, men samtidigt måste köpa busskort, eller tanka bilen för att kunna ta mig till och från min utbildning? Hur ska jag kunna betala min mobilräkning osv. När summan på kontot är 0kr? Som sagt, mycket tankar, mindre lösningar! 

 

Pengar är inte allt, men utan pengar kan man faktiskt inte leva! Och visst kan man leva med lite pengar, så att man har mat och skor på fötterna och ett tak över huvudet, men resten då? Livet är inte alltid som en dans på rosor. Klart att jag kommer hinna jobba någon helg, men jag tror att jag kommer vara rätt mör i huvudet under intensivutbildningen, och jag är sån att jag kan inte ta på mig för mycket, bara för att "tiden finns". För då kommer jag inte ut som en hel människa. Så nu är det dags att kanske göra en brainstorm, eller trolla med trollstaven, eller nåt! Jag har ingen aning om hur det kommer bli, och det är fruktansvärt skrämmande!

 

Puss å Kraam

Starten

7 Jan 2013

Heej,

År 2013 är här med dunder och brak. Nytt år nya utmaningar!

 

Jag har under en period nu i mitt liv funderat på "vad ska jag bli när jag blir stor" frågor. Och NU efter "3år" som min fina fästman säger, har jag fått tummen ur och tagit ett stort kliv in i framtiden. Jag satt vid datorn och sökte lite, kollade lite olika utbildingar som handlade om att skapa, att få vara kreativ. Hittade en Nagelutbildning i Göteborg, kollade upp priser och tider, och insåg att detta kan vara möjligt. Men hur ska jag kunna leva på att ge andra folk plastnaglar. Inte jätte lätt idag att hitta en salong som söker nagelteknologer, men jag kände ändå att jag Trodde på det här. Pratade med min fästman om att starta eget. Hur gör man, vad kostar det, vad händer sen? Många frågor bubblade upp. Ringde även mamma och frågade hur hon hade gjort, hur man gör och vad hon tyckte. Tillslut hittade jag en hyffsat billig utbildning i närheten av där jag bor.

 

Men så kom den dagen, då min fästman tyckte vi skulle åka och besöka min Farfar, han är egenföretagare och har jobbat som frisör i ca. 40 år. Vi satt och prata lite om allt ifrån att starta eget, till den trista bokföringen osv. Helt plötsligt utbrister min Farmor (Som vi kallar Mommi) "Meen, du kan väl bli frisör?" Tankarna gick, och jag fick villigt erkänna att jag haft denna tanken några månader. Men i alla goda tankar och drömmar finns det Alltid ett stort "MEN". För att komma in på en statligtägd frisörskola Krävs det istortsätt att man ska ha betyg som Gudarna, man ska vara bäst på allt och älska att plugga. Eller så kan man välja att gå en privatskola, där kraven på betyg inte är skyhöga och du själv får stå för Kursavgiften.

 

Jag tittade snabbt upp vilken summa den här Kursavgiften skulle hamna på. Hittade allt mellan 80.000-200.00kr! Och då kommer verkligen det här "MEN" in, hur i helafriden ska jag kunna ha råd med detta? Jag vill ju utbilda mig just för att få in PENGAR, så att jag kan klara mig själv. Eftersom jag inte har något fast jobb med en fast inkomst, så vill ju inga banker hjälpa till heller. Så min idé, min dröm har fått ligga på ytan och flyta. Tills jag en dag bestämde mig för att ta kontakt med den skola jag fattat mest tyckte för, skrev ett litet mail med frågor som, Hur går det till? Hur gör man med pengar? osv. Fick snabbt ett svar, men inte riktigt det svar jag hade tänkt mig. Det stod bara "Maila ditt nummer, så ringer jag upp dig för svar".

 

Oh, jag som hatar att prata telefon, men visst kan jag stå ut ett samtal för att få svar på en mängd frågor jag har. Jag mailade kvickt tillbaka och redan dagen efter ringde det i min mobil. Min första tanke var, " Det är han!!! Ska jag svara? " Men jag svarade, och han var jätte trevlig, hade svar på alla mina bra och korkade frågor. Han sa dessutom att det fanns 1 Plats kvar till Kursstarten som skulle gå av stapeln i Januari! Och frågade om jag redan på eftermiddagen kunde komma och träffa honom för en intervju och ett handlagstest. Ingenting var bindande, utan provet resulterade i om han tyckte att jag hade frisörtalanger i mig och om han trodde på en framtid inom friöryrker för mig.

 

Jag åkte dit, skit nervös, undrade starkt många gånger vad jag egentligen hade gett mig in på. Kom dit, hittade rätt, efter att gått fel 1 gång. Kom in och han presenterar dig, ger mig en bunt med kanske 5 papper, de var intervju papprerna, jag skulle svara på typ 60 frågor, samt beskriva mig själv som person. Oh, hur ska jag svara, ska jag svara som det är, eller ska jag låta lite bättre? Tankarna for, men fyllde i allt korrekt. Sedan kunde han via mina svar fylla i en mall, men mall som kunde avgöra om jag svarat "rätt" på frågorna om mig själv, eller om jag svarat olika. Och jag hade ju såklart bästa och ärligaste resultatet som gick! Pjuuu! Sedan skulle jag visa hur man rullar upp håret för en permanent, å hur fasen ska jag veta det?? Men han visade snabbt, och sen gick det ut på att jag skulle visa hur mycket jag uppfattade och tog in, för att han sen skulle kunna se hur lätt jag förstod och lärde mig! Skulle göra två rullar, men redan efter första sa han; Äsch det här kunde du ju, du  behöver inte göra nästa! Sen skulle jag låtsas klippa, genom att kamma upp lite hår, sätta håret mellan fingarna och klippa, som alla frisörer gör. Klarade jag också super fint! Stolt och glad gick jag  nervöst tillbaka för att avsluta provet. 

 

Han började med att säga, du är jätte duktig och har verkligen talang ... MEN ...där kom det där "MEN" igen. Den sista platsen är redan tagen, men jag ska räkna skåpen jag har. Så tittade han bakom mig, och räknade högt 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12 ... å 13, tittade, jag hade visst ett extra skåp och jag undrar om inte det redan står Madelene på det? DÅ kunde jag andas ut, och jag hade klarat dagens utmaning!

 

Jag blev antagen, och fick avtals-papper! MEN, ni ser, det finns alltid med "MEN", hur i hela friden ska jag hitta pengar till en sådan här utbildning? Redan efter 1 vecka skulle anmälningsavgiften vara inlämnad. Så sa han precis innan jag gick, jag har bra kontakt med en bankman här i Trollhättan, han är kopplad till vår skola just för att hjälpa elever i din situation. Har du jobb med fast inkomst idag? Ehh .... Nej! Nu är det kört, tänkte jag! Men han ringde sin bankman berättade om mig och följde mig dit, med en gång. Jag träffade denna mannen, förklarade min/vår situation och han sa redan efter typ 3 minuter, klart du får ett Lån av oss!

 

Idag, 5 dagar efter att jag skickade mailet med frågor till Skolan, så har jag nu klarat provet, är antagen till skolan, avtalen är påskrivna , pengarna är lånade och hela utbildningen är BETALD! Nu är det bara att köra på!!

 

Måndag den 21 Januari, börjar jag min utbildning, börjar jag ett nytt steg i mitt liv och är påväg med ett leende på läpparna in i dagens framtid! Jag kan inte vara mer lycklig just nu och jag hoppas och ber att dessa månader med lärande, skapande ska utveckla mig som människa, som person till något bättre och att jag tillsammans med min familj kan gå igenom åska och regn för att sedan stadigare än nånsin så solens glimtar i ögonen och känna, " Fy fan vad det är gött att Leva! "

 

Puss å Kraam