Kundmöte!
Heej,
Tiden susar förbi, precis som vinden i träna! Vi går redan in i Mars månad och jag blir mer och mer erfaren om frisöryrket. Allt går som på räls, och jag är fortfarande så hiimla nöjd med mitt val. Jag har skit kul varje dag, det är roligt att gå upp ur sängen, det är roligt att sitta på tåget, för det är rooligt att vara i skolan och lära sig. Jag är suuper nöjd!
Igår klippte jag min goa Farmor, (det känns väldigt konstitg nu att skriva farmor, men hon är faktiskt min riktiga farmor! Så det så! Även om jag alltid kallat henne något annat!) Hon sa att jag fick fria händer, och jag fick då genast panik. Sen sitter Farfar min i bakgrunden och säger, ta en sån här bit, och visar mellan fingarna. SHeet, det är ju hela håret? Men jag kollade med Farmor, och hon godkände. Jag minns inte om jag sett henne i så kort hår förrut, men det blev ju fint. Hade jag vågat hade jag också klippt av mitt hår en ungeför som hon, till lite under axlarna. Riktigt avundsjuk på att hon får så mycket volym i sitt hår!! Sen satte sig min goa farfar i stolen och tyckte jag skulle fina till honom lite också. Men herregud, ska jag, som inte är jätte duktig än, ställer mig och klippa på en som är frisör? Ojoj! Men jag lyckades ju även med det! Jag känner att mina spärrar börjar släppa mer och mer, snart är det väl bara en snar tråd kvar som måste Klippas!
Jag hade ställt in mig på att klippa min första kund i skolan idag, kommer till skolan, skit nervös. Väntar, och så ringer telefonen. Då är det ju såklart min kund som ringer och säger att hon är sjuk! Så som jag spänt mig, och förberett mig på detta minsann! Men jag fick in en liten extra kund, hon ville dock bara färga ögonfransarna, det tog väl 20 min allt som allt, så lite har jag väl fått gjort idag! Nu taggar vi för imorgon, då jag ska få en annan kund. Så nu håller vi tummar och tår att inte hon också är sjuk!
Har nu när jag kom hem från skolan suttit och kollat på min sångbok, även kollat lite i den, och tillochmed övat på låtarna jag ska sjunga på sången sen. Alltså ... det är ju inte lätta grejjer alltså. Hemma går det väl an att skrika sådär, men sen får jag väl bom stom när jag väl träffar Johanna sen. Dags att klippa av dem snörena också!!!
Puss å Kraam