Herrteknik och Färg!
Heej,
Ursäkta att jag inte skrivit, men jag har verkligen Fullt upp, det är helt galet. Jag förstår inte hur människor klarar av vardagen med alla måsten. Jag förstår verkligen att så många går in i väggen. Jag är helt slutkörd, men jag tänker "Till midsommar är jag klar". Så det puschar mig frammåt lite, att plugga är verkligen inte min grej och det visste jag innan, men jag tycker ändå jag flyter med bra även om jag är lite mer trögfattad än många andra. Hejja mig själv, det här går fint!
Igår Måndag, hade vi herrteknik hela dagen, jag hade förväntat mig att vi äntligen skulle få klippa i kort hår så att jag kunde öva på mitt lite ruffs till kärlek här hemma, men nej nej. Vi fick göra herrteknik på en långhårig .... hallå? Dessutom tycker våran rektor, och då lärare i herrteknik att killar Inte ska ha spännen i håret, jo men visst. Klippa herrteknik med en klump av hår som bara var ivägen. Dessutom den arbetsställningen med armarna upp i taket och kroppen halvvriden. Det ser ju sååå lätt ut när någon annan gör, men när jag själv stod där kände jag mig som en gammal tant som har problem med lederna. Men visst gick det, ,men inget jag rekommenderar att stå och göra en heeel dag. Dessutom är killar/herrar kort klippta, är man inte kortklippt så kan man väl klippa långhår som damtekniken?
Iag fick vi blanda riktigt hårfärg och färga Samuels tvilling Samuel för första gången. Var kul, men satan vad färgen luktar, gjorde ju ont ända in i hjärnan att stå där med färgen rätt under näsan. Tycker det lukar starkt när man själv sitter där som kund, men att vara frisör, ojoj! Men våra lärare sa att man vänjer sig även vid den lukten. Så det hoppas jag min känsliga näsa också gör så klart. Men det gick lätt som en plätt och blev kanon bra :)
Sen skulle vi klippa Diagonalt bakåt, en frisyr som jag själv faktiskt vill ha. Ser ju så lätt ut, raka linjer i diagonalriktning. Var jätte lätt att göra ena sidan, men att få andra sidan i samma lutning och rätt längder .... det var inte min grej. Men tillslut lyckades även jag. Idag idag kan jag ärligt erkänna att min första tanke om val av yrke kom. "Varför började jag utbilda mig till detta? Jag kan inte!!". Jag var skiit sur att jag inte lyckades, och jag är så jäkla enveten fast åt fel håll. Så har jag bestämmt mig att jag inte kan så kan jag inte! Och det fick jag ju bevis på, sen slog jag näven i bordet och skärpte till mig och klarade allt på en gång! Så åååh ... blir så hiimla irriterad och så kan jag ju inte med att visa det heller, så det blir någon slags inre kamp. En vacker dag kommer den väl att slå ut ;)
Jag har nu klippt mig 3 ggr i handen, en på insidan och två på utsidan. Mina snitt är små och fina. Andra i gruppen har lyckats göra rediga klipp och djupa sår där blodet verkligen sprutat åt alla håll. Jag försöker hålla mig ifrån den smärtan och stunden, dem ser inte så glada ut när ögonen är vattenfyllda och handen är helt röd. Så nä, jag får vara på min vakt. Men lite små jack här och där, det tillhör väl, då ser man ju att jag faktiskt jobbar ;)
Egentligen skulle jag vara lite med Samuel nu, men han är så himla tråkig. Har alltid samma min, säger ingenting och är allmänt trist. Man får inte klippa honom, inte färga honom. Det enda jag får göra på honom är att rulla in små rullar eller testa att borsta, kamma oc föna. Kul snubbe det där! Tur jag har hans tvilling Samuel och Viola i skolan, dem får man både klippa och färga!
Puss å Kraam